Mitt i det pulserande hjärtat av Stockholm, närmare bestämt på dansens hus vid Norra Bantorget, visas just nu ett klassiskt återberättande av uppsättningen Spelman på taket. I Ronny Danielssons regi får vi ännu en gång ta del av en storslagen musikal som onekligen gjort sig förtjänt av en hedersplats. Originalmanuset, skrivet av författaren Joseph Stein har använts gång på gång och det är tydligen inget undantag i höstens uppsättning, men min fråga blir då; hjälper det eller stjälper det denna föreställningen? Spelman på taket har återberättats i flera årtionden sedan den först spelades Broadway 1964. För två år sedan såg jag den på Malmö Opera med Philip Zandén i huvudrollen och var tveklöst imponerad, och denna gången var jag visserligen upplyft, men samtidigt kände jag mig en smula uttråkad. Vad vi ser i höstens uppsättning är utan tvekan imponerande prestationer av såväl huvudrollsinnehavarna Dan Ekborg och Pia Johansson, som en skicklig och stor skådespelarensemble. Kompositionen av scenografin tillsammans med ljud och ljus förstärker våra sinnen och vaggar oss tillbaka i tiden till vad som ska vara den lilla staden Anatevka, Ryssland.
Bidrar inte på samma sätt till samhället
Men där finns två sidor till myntet i denna kontext, den sida som uppskattar den konventionella uppsättningen som i all sin enkelhet får oss att sjunga med och känna oss hemma, och sen den andra sidan som känner att det är ett stelt och uttjatat ämne som många idag inte alls kan relatera till. Ett av pjäsens främsta teman är den om traditioner, i hur man håller kvar vid dem för familjen och grannskapets bästa. ”Tradizie!” sjungs det i skaror av ensemblen men samtidigt känns det alldeles för sent att påminna ett så pass modernt samhälle om något som inte riktigt finns kvar på samma sätt längre. Det blir som att den inte riktigt bidrar till den större samhällsutvecklingen utan blir i så fall kanske bäst uppskattad som en mysig musikal.
Bra insatser av medverkande gör att man förlåter
Spelman på taket förtäljer historien om den enkla och utfattige mjölkutköraren Tevye (Ekborg) som lever lyckligt tillsammans med sin fru Golde (Johansson) i Anatevka. Tevye håller benhårt på traditioner och har, i vad han tror, sista ordet vad gäller hans döttrar och deras framtid. Han vill gifta bort dem till välbärgade män med goda framtidsutsikter men tvingas rannsaka sig själv när deras viljor går emot hans egna och dem funnit kärlek i enkla och fattiga män istället. Handlingen präglas av antisemitism och förföljelsen av ryska judar i början på 1900-talet. Dem kända melodierna ”Om jag hade pengar”, ”Traditzie” och ”Gryning Skymning” kan inte annat än älskas och sagan om mod, familj och kärlek lyser helt klart starkt tack vare övertygelsen av bra skådespelarinsatser tillsammans med den vackra scenografin av Lars Östbergh och magin i ljuset av Mikael Kratt som gör att man någonstans vill förlåta den urkramade uppsättningen som visats gång på gång.
Lyfter trots allt våra sinnen
Som sagt, det finns två sidor till myntet. Vilken sida som vinner denna gång kan jag inte bestämma mig för. Det finns något väldigt starkt och tilltalande i mjölkutköraren Tevyes historia som går igen, som påminner oss om banden och ansvaret vi har till vår familj och varandra. Ekborg gör en strålande insats som Tevye och skådespelarensemblen består lyckligtvis av en grupp mycket skickliga dansare och sångare. Den torra och gammalmodiga humorn är inbakad för att lyfta våra sinnen. Som musikal har den i syfte att få oss att svepas med i musiken och få oss att må bra, och i det tjänar den sitt syfte. Men om man hade vågat ombearbeta manuset kanske den yngre generationen hade kunnat relatera till historien om Tevye utifrån det moderna samhällets premisser.
Emmy Regnér
FAKTA
Spelman på taket
Kulturhuset Stadsteatern på Dansens hus
Regi: Ronny Danielsson
Medverkande: Dan Ekborg, Pia Johansson, Tove Edfeldt, Frida Modén Treichl, Stina Nordberg m.fl.
Manus: Joseph Stein
Musik: Jerry Bock
Koreografi: Roger Lybeck
Scenografi: Lars Östbergh
Ljud: Pär Gardenkrans
Ljus: Mikael Kratt
Kostym: Annsofi Nyberg
Scenkonstkritik 