Makt, politik, tillgångar ochlag och ordningär återkommande teman som diskuteras i föreställningen Gustav Vasa. I kontrast till replikerna är den röda scharlakansröda färgen ett genomgående visuellt element i föreställningen. Den röda färgen ansågs vara en maskulin färg under renässansen, ända fram till karolinernas införande av den blå uniformen under tidigt 1700-tal. Ger den röda färgen möjligtvis en antydan om att det är maskulinitet Joakim Sten vill diskutera i sin dramatisering?
Joakim Stens dramatisering Gustav Vasa(2020)är baserad på August Strindbergs Gustav Vasa (1899) och spelas på Strindbergs Intima Teater. I en monolog får vi följa Gustav Vasa som karaktär och vad det innebär att vara kung i 1500-talets Sverige. Thérèse Brunnander gestaltar renässanskungen som en kraftfull och reflekterande karaktär som uppvisar ett mångfacetterat känslomässigt inre. Den fysiska gestaltningen är bredbent och artikulerad och replikerna uttrycks med dynamik och kraft. Scenografin är avskalad och sparsam, och består av en soffa placerad på scenens mitt som kompletteras med ett ljudlöst och massivt vindspel i trä hängandes från taket. Färgtemat går i en unison scharlakansröd färg och färgar även av sig i den renässansinspirerande kostymen. Ljus- och ljudeffekterna är ytterst sparsamt använt, även om inslag av detta förekommer.
Thérèse Brunnander som Gustav Vasa. Fotografi: Per Bolgert.
Det scharlakansröda
Brunnander har en stark scenisk närvaro men som delvis försvinner i föreställningens upplägg och innehåll, däribland avsaknaden av en motspelare som hjälper till att driva handlingen framåt.Som åskådare får jag därmed fylla i det luckor som uppstår på egen hand, det som benämns som theory of mind. Detta gör handlingen något osammanhängande, möjligtvis än mer om man är ett blankt blad inför föreställningen. I sin helhet är uppsättningen synnerligen textdominerande, något som kan upplevas massivt och monotont i relation till det avskalade visuella, även om Brunnander lyckas fånga upp publiken emellanåt. Det är en utmaning att tolka pjäsens budskap eftersom Gustav Vasa i sin helhet faller något platt, vilket möjligtvis är en orsak till varför föreställningen kräver ett visst fokus och engagemang från sin publik. Detta kan möjligen vara ett resultat av den tystnad som vilar över det röda sammetsklädda sittplatserna.
Narval
Scenkonstkritik 